Robin Lähde
Den 23/5 - 09 hände något jag sent kommer glömma. Jag tänkte berätta om det nu, läs om ni vill. Jag tycker i vilket fall att det är rätt så romantiskt...
Jag tog tåget in den dagen för att träffa dig för andra gången, vi hade smsat en hel del och vi kände varandra väl, du och jag. Jag var nervös och jag kunde knappt sitta still. Det kändes som flera timmar på tåget fast det bara va kanske 25 minuter, magen pirrade. Klockan va 12.40 när jag kom in till stan, du skulle inte komma fören 13.00. Svava låg inte så långt bort från station så jag satt mig där och skrev iväg ett sms till dig där det stod "väntar på dig i Svava, snart ses vi!" och efter en stund kom ett svar "Okej, älskar dig..."
Tiden fördrev jag med att titta på folk som gick förbi, rätt kul egentligen. Tiden tickade långsamt och då och då fick jag ett sms av dig där du frågade vad jag gjorde, rätt mysigt. Magen pirrade värre och värre för varje jävla minut! Irriterande!
Sist jag träffade dig va du med Jonte, jag tyckte att du va värsta tönten så jag och Becca (som jag va med då) dissade er totalt, vi drog och satt oss där ni inte kunde hitta oss. Det var taskigt...!
Klockan närmade sig 13.00 och nu ville jag helst bara springa därifrån, men jag satt kvar. Väntade och rätt som det var kom du in genom dörren och satt dig bredvid mig. Ett skutt av glädje brast ut i mig och jag log, jag log rätt ner mot mina knän som jag dragit upp mot bröstet och höll armarna om, ungefär som om jag va deppig. Du log också.
Till en början pratade vi om folk som gick förbi, hånade dom för allt möjligt. Ett rätt så roligt galleriabesök men efter ett tag började man få ont i rumpan av att sitta på den hårda träbänken, vi gick ut på gågatan istället. Tätt bredvid varandra gick vi och pratade om allt, på torget vid Mcdonalds var det typ marknad, och alla lukter därifrån luktade inte gott kan jag säga. Korven luktade nog värst, eller nej... Risotton eller vad de nu var, det luktade verkligen kattpiss!
En bit längre bort fanns en fin liten bänk, så vi satt oss på den. Där började vi återigenatt fördriva tiden med att mobba/håna folk för allt möjligt skoj. Vi hade kul, skrattade tillsammans... Rumporna började värka så vi gick in på Max istället, där fanns det iallafall mjuka ryggstöd på bänkarna. Jag kollade lite på din mobil och smsade med Crippe från din lur, du blev lite smått störd över att aldrig få veta vad jag skrev fören du var tvungen att kolla själv. Det var nog där allting började, egentligen... När man tänker efter. Vi drog återigen ut och gick en vända på staden tills vi kom fram till våran bänk igen, där satte vi oss. Efter ett ta insåg vi att tamefan alla människor åt mjukglass och det var inte ens varmt ute liksom...! Helt sjukt, men efter ytterligare ett tag så kom vi fram till att de va för att dom sänkt priset på glass i en turk-kiosk mittemot oss, haha.
Tröttheten började svalla över mig och jag lutade mitt huvud mot din axel... Under en sekund blev jag orolig för vad du skulle göra, men du la bara ditt huvud på mitt och slöt ögonen, precis som det ska vara! Din parfym luktade gott, jag blev liksom beroende av den på ett knäpp, Puma-parfym... Mmm... Den luktade verkligen jätte gott! Vi drog en ny repa på staden, ner mot ån, över bron och sen tillbaka ett annat håll och in på staden igen... Då tog du min hand. Du tog min hand! Fattar ni, han tog min hand?! Nervositeten släppte och jag kände mig genast lugn... Bänken vi satt på tidigare va nu upptagen så vi satt oss på en ny en bit bort, men det varade inte länge, jag tog din hand och vi gick in i solens varma sken på busstorget, där alla bussarna kommer. Jag ställde mig mot en pelare och lutade mig tillbaka, du stog en bit bort. Jag smsade "Jag vill ha en kram! <3" men du gjorde inget annat än att le, så jag gick fram till dig själv, kramade dig, höll om dig. Du slöt dina armar om mig och jag kände din parfym igen, Puma-parfymen... Mmm... Det luktade Robin, gottgott! Du kramade mig hårt och jag stog och bara blundade, ansiktet borrade jag ner i din axel och din värme va skön. Jag kände mig trygg, som om du aldrig skulle släppa mig och låta mig gå... Så kändes det. Underbart.
Jag knappade in ett sms bakom din rygg "Vill du ha en puss?" du tog upp din mobil och svarade gärna muntligt. Jag tittade djupt in i dina ögon och pussade dig på munnen, länge. Efter ytterligare några pussar stog vi och bara stirrade in i varandras ögon "Du har fina ögon..." va allt du sa och dom orden värmde så otroligt mycket, dom kom ju från dig!
Du gick med mig till station, höll mig i handen och tog farväl, det kändes som om vi aldrig skulle ses igen. Ett sådant farväl blev det ungefär, fast... Egentligen så va de det bästa farvälet jag någonsin fått. Du kramade mig på perrongen, mitt framför alla människor... Du pussade mig tre gånger på munnen och sa fyra små ord, men dom orden betyder något starkt... Dom kommer aldrig någonsin ramla ur mitt minne.. Du sa "Jag kommer sakna dig..." Sen släppte du mig och jag klev på tåget påväg hem till lilla Örbyhus igen...
Jag älskar dig, Robin Lähde <3
